lifeoflolita

Häääj!

Jag är fortfarande inte så glad som jag låter hehe. Men jag orkar fan inte må dåligt, har gjort det tillräckligt många gånger i mitt liv. Men jag är verkligen lessen, det är jag. Jag har till och med gråtit. Det gör jag inte ofta faktiskt. Nästan aldrig.

Jag orkar inte dra storyn här men jag är en människa som tror på kärleken, så så länge det finns liv finns det hopp!

Men det mest frustrerande är att jag inte förstår? Och jag kan inte förstå att om detta nu är det rätta, varför allt känns så fel isåfall?
Alla tidigare gånger i mitt liv, har beslut som fattats varit rätta direkt från det ögonblicket och för sekunden när orden föll över mina eller den andra personen läppar. Men i detta fallet är det ju inte så?

Vad gör man då? Jag kan egentligen inte göra något. Inget annat än att hoppas på att allt ordnar sej till det bästa. VAd nu det bästa är i detta fallet? JAg är så förvirrad. Så jävla förvirrad.


Men jag har i alla fall världens finaste vänner, och det uppskattar jag till tusen just nu <3



PUss Å Hej